Epilering (diatermi)

Vad är epilering med diatermi?

På salonger och hudkliniker betyder epilering oftast att hårsäcken förstörs med ström. Behandlingen kallas också diatermi eller elektrolys. Ordet epilering används även om att rycka bort hår med pincett, vax eller en epilator för hemmabruk, men det tar inte bort hårsäcken. Den här sidan handlar om den elektriska metoden.

Terapeuten för ner en mycket tunn nål i eller bredvid hårsäcken. En svag ström leds sedan ner till hårets rot och skadar den.^5,6 När hårsäcken är förstörd lossnar strået och ska inte växa ut igen. Tillsammans med laser räknas metoden som en av få som kan ge ett bestående resultat.⁵

Tre sätt att leda strömmen

Det finns tre varianter av tekniken:^5,7

• Galvanisk metod. Likström ger en kemisk reaktion i hårsäcken som förstör den. Varianten är långsam och det kan ta en minut eller mer per strå.⁵
• Termolys. Högfrekvent växelström värmer upp hårroten tills den förstörs.^5,6 Termolys går snabbare än den galvaniska metoden, men fler hårsäckar ger nytt hår efteråt.⁶
• Blend. En kombination av de två. De flesta som erbjuder elektrolys använder i dag någon form av kombinerad teknik.^5,6

Oavsett variant beror resultatet mycket på hur exakt nålen placeras, och därmed på terapeutens skicklighet.⁶

Ansikte och andra små ytor

Eftersom varje hårstrå behandlas för sig går epilering långsamt. Därför passar den för mindre ytor och blir opraktisk för stora områden som ben eller rygg.^6,7 Den passar till exempel för överläppen, hakan och kinderna, där en del kvinnor får grövre och mörkare hår.^3,4

Den stora fördelen jämfört med laser är att epilering inte är beroende av pigment i håret. Laser verkar på det mörka färgämnet i hårsäcken och fungerar inte på vitt, blont eller rött hår. Där är epilering ett alternativ, ensamt eller tillsammans med laser.^6,7 Läs mer om laser på sidan hårborttagning med laser.

Hur går en behandling till?

Behandlingen görs av en hudterapeut eller på en hudklinik.^3,4 Du går först igenom vilka områden du vill behandla. Berätta om du har pacemaker, eftersom strömmen kan störa den och ge farliga hjärtrytmer. Då ska du inte behandlas med elektrolys alls.⁵ Behandling görs inte heller över pigmentmärken, tatueringar eller blåmärken, inte vid hudinfektion eller feber och inte under graviditet eller amning.⁸

Raka inte området före en nålepilering. Håret ska vara kvar så att terapeuten ser vad som ska behandlas.⁸

Hur ont det gör varierar mellan olika personer. En bedövningskräm som smörjs på ungefär en timme före behandlingen kan dämpa obehaget.⁵ Receptfri bedövningskräm från apoteket kan användas även här.⁸ I en jämförelse mellan elektrolys och laser upplevde de som fick elektrolys mer smärta.⁶

Räkna med många besök. Hår kan växa ut igen från en del av de behandlade hårsäckarna, även när en erfaren terapeut gör behandlingen, och de stråna behöver tas om.^6,7 I en amerikansk studie där ett större område i underlivet behandlades behövde de som fick elektrolys i genomsnitt 24 behandlingar med drygt två veckors mellanrum, och varje besök tog omkring två och en halv timme. Med laser räckte det med runt åtta behandlingar.⁶ På en liten yta som överläppen går det betydligt fortare, men det säger något om hur mycket tid metoden kräver.

Eftersom epilering kräver så många besök blir den i längden kostsam.³ Fråga efter en behandlingsplan med ungefärligt antal besök innan du börjar.

Efter behandlingen och biverkningar

Det är vanligt att huden runt de behandlade hårsäckarna blir röd i några dagar. Lätt svullnad och små skorpor kan också förekomma och brukar gå över på timmar till dagar.^5,7

Mer sällan kan det bli ärr eller bruna eller vita fläckar i huden.⁵ Pigmentförändringar efter inflammationen är vanligare hos personer med mörkare hud.⁷ Bakterier kan ge en infektion som svinkoppor, och har du haft munsår kan de blossa upp igen.⁵ Fråga därför gärna hur salongen hanterar nålar och hygien.

Får du sår med honungsgula skorpor eller blåsor som sprider sig kan det vara svinkoppor.² Läs mer under rutan om när du ska söka vård.

Om hårväxten ökar: låt läkare titta först

Kraftigare hårväxt i ansiktet eller på kroppen är ofta ärftlig och helt ofarlig.⁴ Ibland finns det ändå en hormonell orsak. Den vanligaste är PMOS (polyendokrint metabolt ovariesyndrom, tidigare PCOS), där äggstockarna bildar för mycket testosteron. Vanliga tecken är oregelbunden eller utebliven mens, akne och mer hår i ansiktet, på bröstet, magen och låren.^1,3

Märker du att hårväxten ökar är det klokt att kontakta vården innan du lägger pengar på permanent hårborttagning. Hormonbehandling, till exempel p-piller med östrogen och gestagen, kan minska hårväxten. Det är receptbelagda läkemedel som läkaren bedömer om de passar dig.^1,3 Det tar minst ett halvår innan effekten syns, och håret kommer ofta tillbaka om du slutar med medicinen.³

Har hårväxten en medicinsk orsak ger en del regioner bidrag till behandling med epilering eller laser. Din läkare vet vad som gäller där du bor.¹

Enklare alternativ

Du behöver inte välja en permanent metod. Att raka, plocka eller vaxa är vanliga alternativ som många klarar själva. Det är en myt att håret blir grövre eller tätare av rakning eller plockning.⁴ Vaxning kan göra lite ont de första gångerna och ibland irritera hårsäckarna.⁴ En jämförelse av olika metoder finns på sidan för- och nackdelar med olika hårborttagning.